sockerapa -

Hur fan ska man känna??

Jag har ju alltid skrivit om allt. Och det tänker jag fortsätta med, det är som terapi för själen, och ett bra sätt att avreagera sig på, oavsett vad det handlar om.

1. Jag vill inte göra det här till en slags hysch-hysch grej som man inte kan prata om, eller som folk tar långa omvägar ifrån ord för att inte råka stöta sig eller säga fel.

2. Tack för alla fina mail,sms och kommentarer, det värmer!

Och för er som inte vet så fick vi det konstaterat att vårat älskade jävla barn dog i magen igår. Ligger på förlossningen och väntar på att bli igångsatt, dom stoppade upp något snöre som ska mjuka upp livmodertappen. Tror jag. Är rätt snurrig så mycket information ramlar ur hövvet.

Tror dock det kan ta rätt lång tid, kanske nåt dygn eller så innan dom får fart på livmodern.

Min första tanke var ju att jag ville bli snittad, ut med ongen FORT och så vill jag glömma och gå vidare.

Sen fattar jag varför man gör såhär, för att det ska ta tid. Både kropp och själ behöver nog det.

Mår rätt hyffsat. Vi gråter om vartannat och så skrattar vi åt dåliga skämt om katterna. Typ som att en katten har en ful mössa och körde moped, hade varit kul. Hehe.

Är lugn och tillåter mig att bryta ihop lite då och då. Känns mest jobbigt att få träffa barnet som vi längtat så efter. Men jag måste nog få säga hej och hejdå för att kunna gå vidare.

Är svårt att veta hur man ska må, och hur man förväntas må. Får man skratta i misären? Börja planera en mysig weekendresa i London?

Vill hem och plocka ihop alla barngrejer.

Gå framåt.

Är det här det värsta som kan hända? Nä. Jag tror det hade varit värre om vi hade fått lära känna henne och att hon sen försvann.

Och så den eviga frågan, why? Varför??? Det här hände typ 4 personer per år av typ 3500. Varför oss?

Personalen här är förresten helt fantastiska. Vilka jävla hjältar alltså.

Hon skulle ha hetat Jonna. Enkelt och bra namn till en skitfrän onge. En sammansättning av våra namn oxå!

Har lyckas sova lite nu oxå, det var skönt, blev inte så många timmar inatt lixom. Önskar migsjälv en snabb och relativ smärtfri förlossning utan komplikationer.

Kjam!!

2014-09-13 @ 17:18:01 tjöta Permalink

Kommentarer

Postat av: Evelina

Du måste vara en otroligt stark människa o ni verkar vara ett tight par. Jag är så otroligt ledsen för er skull. Läst varje dag sen du skrev att ni väntade o har glädjs åt dina härliga o ärliga inlägg. Väntat o ivrigt hejjat på. Fruktansvärt att detta kunde ske o det känns i mitt hjärta o jag blir ledsen. Jag är två småbarnsmamma o kan inte förstå hur ni har det i denna stund men jag har delat era förväntningar inför ett nytt liv. Håll om varann, älska, gråt, lev o glöm aldrig!
(Vi har träffats en gång, är Emelie A's storasyster)
Kramar!

2014-09-13 @ 17:59:02

Postat av: Lisa

Jag kan inte låta bli att förundras över hur klok och stark du är. Det ni upplever nu är svårt för oss andra att ta in, vi kan bara tänka på er, gråta för er och vara förbannade för att sånt här får lov att hända.

Och ja, man får skratta i misären. Whatever takes you through the day liksom. När pappa dog så var det en vän som sa något till mig som gav mig lite tröst en stund. Hon sa:

"Det finns inget bra sätt att ta sig igenom det. Bryta ihop, ta sig samman och knega framåt. Gråt om du behöver, skrik om du behöver, hata om du behöver, prata om du behöver, men ta dig långsamt framåt, steg för steg tills det ligger bakom dig. Tillåt dig själv att bryta ihop men se till att du håller ihop, det är det enda man kan göra."

Stor stora styrkekram till er båda.

Förresten, vilket jättefint namn ni valt till er lilla Jonna.

2014-09-13 @ 18:28:44

Postat av: Linnéa

Vill bara skicka en stärkande hälsning och en digital stärkande kram.

Jag är oerhört imponerad av hur öppet du skriver om dina tankar och känslor. Du kommer bearbeta den här sorgen bra även om det tar tid (eller kanske går det fort). För övrigt förväntar sig ingen att du ska må på något speciellt sätt. Det är tillåtet att känna precis hur som helst, även olka känslor samtidigt. Låt inte någon tuta i dig något annat. Och att vara stark är även att vara svag.

Du kommer fixa detta och ni kommer gå stärkta ur det här tillsammans!

Kram!

2014-09-13 @ 18:49:58

Postat av: Linda (bengan)

Goa Lina, jag vet inte vad jag ska skriva... Har tänkt på dig hela dagen och önskat att detta ofattbara inte är sant. Du får känna hur du vill när du vill, det finns inget som är fel. I jobbiga stunder kanske man behöver varva känslorna för att hålla sig uppe också. Hoppas att du vet att jag finns för dig sen när du vill och orkar oavsett om du vill prata, gråta eller skratta. Tänker på dig och jonas. Stora kramar!

2014-09-13 @ 22:15:04

Postat av: Matilda

Jag känner en person i Karlstad som gick igenom samma sak för några år sedan. Hon är nu engagerad i någon slags stödgrupp tror jag, kan förmedla kontakten om du vill?
Kramar

2014-09-14 @ 08:01:36

Postat av: Kristin

Beklagar verkligen sorgen :( kan inte ens föreställa mig vad ni går igenom nu. Vet inte vad jag ska skriva mer för allt låter som en dålig klyscha, men ta hand om varandra, ge varandra tid och utrymme och tillåt er själva att se glädje i livet. Varma kramar

2014-09-14 @ 08:02:33

Postat av: Kajsa

Fina du. Jag tänker på er så mycket och jag är så jävla ledsen för er skull. Så himla många kramar!

2014-09-14 @ 08:29:52

Postat av: Malin

<3 !!! När vår lillas framtid var oviss, gud vad jag och N skämtade om opassande saker. Humor är medicin. Tänker på dig och håller tummarna att du får en så bra förlossning som det är möjligt. Kram!!!

2014-09-15 @ 13:31:14
URL: http://malinsvedjeholm.se

Trackback