Schu
Nä, jag tog faktiskt bort gårdagens inlägg, jag fick lite dåligt samvete. Folk menar oftast väl och jag vill inte skuldbelägga någon för att den ställer fel frågor. Vi är ju bara mänskliga.
Jag skriver inte så ofta om det längre, jag vet. Men det finns alltid med mig och jag märker hur jag försöker distansera mig ifrån hela händelsen. Det kanske är dumt, det kanske är en naturlig reaktion, en slags försvarsmekanism, jag vet inte riktigt. Men ofta benämner jag Jonna som "den" och "det" istället för att prata om hon eller Jonna.
Jag grinar rätt ofta på bussen. För några veckor sen råkade grinkalaset spåra ut totalt och jag grinade och snörvlade högt och ogenerat hela vägen till jobbet. Det är helt omöjligt att hålla inne när jag väl börjat, och jag skäms inte, det örker jag inte med. Det är ok att grina, det är ok att inte vara en s.k "stark" människa ibland.
Har stört mig på att vi fortfarande inte fått något svar på vad som hänt. Sist jag träffade läkaren sa han att han trodde att det berodde på att jag gick över tiden. Idag är det nästan exakt sju månader sen jag var hos barnmorskan och lyssnade på hjärtljuden och det lät bra. Två dagar senare var dom borta.
Ibland tänker jag att jag ska ta upp kontakten med kuratorn igen, det kanske behövs ältas lite mer för att det ska bli bättre. Men det känns redan som jag har sagt allt.
Kommentarer
Postat av: Nina Ruthström - skjuter från spinnsidan
Nej fan jag hann inte läsa inlägget.
Jag tror på grinandet.
Svar:
din apa i etern.
Postat av: Åsa
Tror det är bra att gå hos Kuratorn, du får redskap att hantera situationen och vi utvecklas ju hela tiden så gå dit du det du "ältar" idag är inte samma som i går.
Postat av: hogie
Men va fasen, klart du inte ska känna att det är "dumt" att försöka distansera sig till händelsen. Vem hade inte gjort det, undrar jag? På nåt sätt måste väl ändå livet gå vidare, hur hårt det än låter. Och GRATTIS. Nu får ni andra sätt att distansera er på!
Trackback
