I måndags ringde jag till pappa i skogen men pappa jobbar ju i Norge på vardagar och eftersom det inte var helg i måndags hade jag helt förväxlat dagarna - trots att jag var på väg till stan för att handla klockan fyra, på helgerna stänger ju affärerna klockan fyra så detta var helt ologiskt? Pappa var alltså inte hemma. Ursäkta.

Haha, det är så himla roligt om man frågar mig eller Jonas hur det är eller går med Vide. Jag tycker att det går skitbra! Att han sover bra, jag sover bra, ytterst lite gnäll o grin, eller ja, nån natt har väl varit lite tölig men överlag BRA och förvånansvärt enkelt.

Frågar du Jonas så kommer han säga "mja, sådär, han sover hela dagarna o är vaken hela nätterna, så jag får väl inte så mycket sömn heller."

Hahaha. Undrar om detta beror på; 

1. Det extremt dåliga minnet?

2. Jonas extremt stora sömnbehov?

3. Jag är full av extremt mycket hormoner?

Gissar på minnet. 

Allt har börjat lätta lite, det är så skönt. Saker känns lättare, babybluesen har lagt sig och luften e fri. Håller på o ger mig med amningen oxå. Det funkar lixom inte för någon av oss och slutar bara med att vi sitter o grinar. Amningen rörde upp många jobbiga känslor oxå, typ kände mig värdelös och stressad, även fast det skulle vara en mysig stund så kände jag mest stress. Men nu känns det så himla skönt att ha tagit det beslutet! Känner mig lättad och glad.