Hade en jättegullig barnmorska som jag träffade på förlossningen och hon kände faktiskt igen mig, dessutom pratar hon exakt som min kompis Emmy. Hon berättade att hon skulle kolla flödet via navelsträngen tror jag. Lill-ongen sov nästan hela tiden och skötte sig exemplariskt. Tillslut vaknade snuttis och blev sur eftersom någon väckte hens skönhetssömn. Men cool grej att se en 25 veckors bebis i ul! Sjukt surrealistiskt att där är du och här är jag,

nära fast ändå inte. Blev helt till mig. Blev så till mig att vi åkte raka vägen hem och sov i två timmar. Hehe. 

Allt såg bra ut förresten. 

Och här kommer en lite cheezly kommentar som ej låter som sockerapan (men skitsamma); kärleken till denna ongen alltså, som jag aldrig träffat! Jag längtar så jag håller på o kreverar, GE MIG OKTOBER NU!!!! Nunununuuuuuuuu. 

Ska ta mig en grogg (alkoholfri) och hoppas på en slags lugnande placeboeffekt. 

Pöss!!