När en (=jag) är gravid så är det som att livet stannar lite. Allt går lite saktare och man hamnar lite under ytan i en bubbla. Livet är på paus och väntan är jobbig, underbar, läskig och krävande på alla sätt. Går och väntar på att livet ska börja på riktigt alltså. Så att man kan skaffa en slags vardag och rutin igen, lära känna den lilla person som campat i livmodern i 9 månader. 

Och så kanske oron släpper lite iaf. 

Försöker ge migsjälv små uppgifter varje dag. Igår bråkade jag t ex med försäkringskassan. ;) och så gjorde jag svinmycket jordgubbssylt. Plockade asmycket jordgubbar i somras. 

Idag ska jag baka bullar. Sjukt tråkigt. Sen ska jag till mamma ikväll. 

Hejdå!