*grinemoji*

Alltså fyfan. Jag har varit med om mycket skit i livet och idag hände något som kvalade in på topp tio listan. 

Var hos Emmy idag med Vide, var så jävla mysigt o vi tog en promenaaad, drack kaffi o myste allmänt i solen. Åkte hem vid halv sex, packa ner Vide o ja, han brukar ju alltid tvärsomna i bilen. Men inte idag. Han började grina. Sen grinade han mer, sen tvärskrek han så han knappt fick någon luft, var så jäääävla ledsen och skrek o skrek. Det tar en halvtimme ungefär från emmy till mig. Och han skrek hela vägen hem. 

Jag grinade och grinade. Körde skitfort, kom hem och kastade mig ur bilen och slängde mig bak till vide som var helt illröd och genomblöt av svett. Han var såååå jävla ledsen. Mitt hjärta gick fan i tusen bitar och jag kände mig fruktansvärd. Eller känner mig fruktansvärd. Stackars lille korven hade nog haft solen rakt i ögonen hela resan hem. 

Fyfan!! Ska köpa asmånga solskydd och montera på hela bilen. 

Usch.

Fin bild på Emmy o Wille. 

Fy, man känner sig så värdelös när sånt händer! Jag körde från Skåne till Värmland när Alfred var 9 månader. Sista 6 milen låg solen rätt på Alfred och vi kom inte undan den. Inget solskydd, kom inte på något smart som att hänga upp något provisoriskt, Alfred grinade och jag grinade ännu mer ända tills vi var framme.

Det bästa är att det troligen inte är värmen så mycket som obehaget. Alltså, det var nog inte farligt varmt för honom, utan bara jävligt jobbigt. Men jag vet hur man mår.