Jonas dömde såklart ut ölme som ett skitställe. Konstigt folk i ölme osv. 

Och i juni såg vi ett hus på hemnet i ölme. Jag mindes lummigheten och tyckte att vi skulle kolla på det. Jonas vägrade. Så några budade på huset, och en vann budgivningen. Tyvärr drabbades den som vann budgivningen av en allvarlig sjukdom och kunde inte genomföra köpet. I höstas låg det ute igen. Efter mycket om och men så bestämde vi oss för att buda. Och här är vi! I vårat fina lilla hus! 

Jag gillar verkligen ölme. Det är pyttigt, lantligt men ändå nära en busshållsplats. Det finns en fin skola, förskola och en mack med trevlig personal. I ölme hälsar alla på varandra. Många gamla och lugna personer, några barnfamiljer. Man kan ta en promenad runt ölme på en halvtimme. På sommaren är det loppis här. 

Ja ni fattar ju grejen. Jag har alltid velat vara en del av ett samhälle på riktigt lixom. Har aldrig sett mig som karlstabo, skoghallsbo eller alster/skattkärrsbo. Har flängt runt för mycket, men längtat efter samhörigheten i ett litet samhälle. 

Ja ni fattar nog att jag trivs ca 140%. 

Kram från ölme-apan!