Del 2 snoppbarn och genus

Hej! 
Jag tänkte klargöra lite ang. förra inlägget.
Först o främst är jag väldigt genusintresserad och detta är bara mina åsikter, jag talar inte för alla som har genusintresse. 

Jag fick en kommentar från Karin, och hon tyckte att vi har lika ansvar oavsett kön, och jag håller med! 
Klart vi har ansvar för våra barn lika mycket. Men nu snackar jag strukturer (och normer) och det är skillnad mellan struktur och individ.

Det jag menar med ansvaret för t ex pojkföräldrar är det gemensamma ansvaret, vad tror ni, är det en slump att det är uteslutande män som sitter i fängelse? Som våldtar? Slåss? Handlar det om uppfostran? Genetik? Varför är det nästan uteslutande kvinnor som får ätstörningar? Som inte får högre positioner inom jobb? Som tar nästan all VAB? 
(OBS, igen, strukturer, inte individnivå) 

Hur pratar vi med våra barn? Hur olika blir dom bemötta? 
Om en förutspår/applicerar redan från när barnet är en bebis att hen kommer att bli sportfåne, åka raggarbil och bröla ute på stan, vad är förutsättningarna att det eventuellt går i uppfyllelse? 
Om vi ständigt säger till snippbarn att dom är söta, fina och ordentliga, vad blir viktigt för dom i slutändan? 

Och här kommer en personlig input från mina egna erfarenheter och varför jag blev genusintresserad, när jag var liten var jag jättesöt. Jag fick ständigt höra att jag var söt. Jag förstod att utseendet var viktigt, att det betydde något att vara söt. När jag var nio år ville jag bli fotomodell men fick då höra att jag var både för tjock och för kort. Då förstod jag att det var viktigt att vara smal. När jag var elva år började jag banta. Nu är jag 31 bast och känner att det är helt ok att gå utan smink, med smink, att det är ok att vara tjock, smal whatever, det är i slutändan inte viktigt.

Tycker att det är rätt svårt att skriva om sånt här då vissa kanske tar det personligt eller känner sig påhoppade, men jag lovar, jag dömer inte någon som ej praktiserar genusmedvetenhet eller ens har tänket, jag är helt bombsäker på att alla gör vad dom tror är bäst för sina barn. 

Här kommer lite spännande frågor; 

- är rosa (för män) en klassfråga? Läste någonstans att desto högre uppsatta positioner männen hade desto mer rosa och pastelliga skjortor. 
(Mitt svar: kanske det? När jag tänker efter så stämmer det lite med dom kunder jag haft)

- varför anses det fel att män/pojkar att bära kvinnokodade kläder som t ex kjol/klänning än vice versa? 
(Mitt svar: det är patrikatets fel, kvinnor anses fortfarande vara sämre än män i många anseenden och därför är det komiskt eller dåligt när män bär det) 

- varför vill genustrollen göra barn könlösa och kalla alla för hen?
(Mitt svar: Ingen vill göra barn könlösa eller kalla alla barn för hen, det är en grov missuppfattning, genusmedvetenhet handlar om att ge barnen 100 möjligheter istället för 2 och kunna utvecklas som individer och inte tvingas in i könsroller.) 

- är klänning ett bra plagg eller ett opraktiskt plagg?
(Mitt svar: bra plagg om det inte enbart används för att vara "fin", alltså barn som ej får leka i sina "fina" plagg begränsar. Annars tycker jag det är toppen, luftigt, gött och rörligt)

- Är tjejigt dåligt?
(Mitt svar: nej. Hellre tjejig än pojkig.) 

(Svara gärna om ni vill! om ni e nyfikna så kan jag rekommendera boken "ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2")

(P.S, kan vara lite luddigt skrivet, är fortfarande sjuk som ett gammelt genustroll)




Kommentarer
Postat av: Kajsa

Jag känner precis likadant. Jag känner att jag har ett större ansvar i att kämpa för att få Manfred att bli en ödmjuk och snäll individ än om han varit en flicka. Då hade samhället hjälpt till att forma mer än som det är nu. För jag ser faktiskt redan på förskolan han går på hur olika man behandlar flickor och pojkar. När Manfred skolades in så fick jag och Linus gömma oss i lärarrummet exempelvis. Vi såg hur de gick runt nere på gården och Manfred som då var cirka 1,5 år gick runt där, ledsen. Han till och med sträckte upp armarna efter pedagoger som bara klappade lite på hans huvud. Men ledsna flickor gick de runt med på höften? Blev både ledsen och arg. Och jag misstänker att det kommer vara så i många situationer. Vet inte ens vad man ska göra åt detta. Kämpa och hoppas på bättre tider? Vill ju inte bli uppgiven, vill verkligen ge mina barn chansen att bli fina bra människor. Inte bara kön.

2016-03-24 @ 14:30:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0