Alltså är medveten om mitt dåliga bloggande. Ni bryr er säkert inte, men om det sitter någon och ba "vart e apan då??" Så kan jag förtälja att jag numera spenderar 85% av vaken tid sittandes på golvet, bakom Vide.
Vide har ju blivit fellow klättronge och klättrar på ALLT. Det är förjävligt. Alltså kul o jättebra att han utvecklas men för mig blir det ca skitjobbigt att hålla koll på honom hela tiden, helt omöjligt o lämna honom ensam i två sekunder. Och så slår han sig så ofta och mitt arma modershjärta knyter sig o han gråter o jag gråter "stackars lille kööörv, snyft".

Helst av allt vill jag rulla in honom i bubbelplast men det känns lite taskigt. Hehe. Vi tränar på att ramla snyggt och till sittandes. Det blir lite lite bättre för varje dag!

Så nu vet ni. Puss!