Sur morsa
Är sur på allt idag. Har en klassisk sväng av pms.
Ungen krånglar och vi bråkar. Får alltid sån jävla ångest av bråk, känns så onödigt att bli arg lixom. Igår blev jag helt vansinnig på honom och skrek så hela huset skakade. Han blev rädd men inte ledsen. Jag kände mig som världens sämsta morsa.
Har fortfarande dåligt samvete. Man kan inte begära för mycket av en tvååring lixom.
Håller med! Tror oxå denna generationen kommer bli fantastisk!
Han är i en test-fas där han gärna testar ens tålamod till bristningsgränsen. (!!!!!!!)
Men man är bara männisch og, tror inte på det där att aldrig visa sina känslor heller, att alltid vara en from och god förälder/person/partner. Tänker att det viktigaste är att kunna be om ursäkt ordentligt efter ett bråk, förlåt vide, mamma
är ledsen och stressad, onödigt att det får gå ut över dig.
Sånt var mina föräldrar alltid rätt dåliga på, att be om ursäkt utan att ge skuld, men tror inte man analyserade sitt föräldraskap så mycket på den tiden heller. Hade väl inte så mycket att gå på förutom vänner och bekanta, och några Anna Wahlgren-böcker.
Håller med! Tror oxå denna generationen kommer bli fantastisk!Kommentarer
Trackback
