Igår var det en riktigt supergammal dam 90+, och hon var som mig, flamsig o tramsig och hon drog skämt hela tiden. Sen frågade hon om jag sett "lost", och så berättade hon med djup inlevelse vissa scener från serien. Hon hade sett den så många gånger att hon inte kunde räkna. 

Och sen hade jag en till gammal dam som berättade om gammalt hårmode. "Det är sant - vi hade frallor i håret förr!!". Älskart. 

Jag hoppas verkligen att jag blir en sån där härlig tant som fladdrar runt i lila läppstift och Gudrun Sjödén tunikor och ser livet positivt. Tror att ålderdomen blir jävligt jobbig annars.