Igår kunde han ha dött. Det var en fruktansvärd upplevelse:

Jag satt i datorrummet och pillade på tentan och så hör jag Jonas skrika i panik från köket, plus hör kväljningsljud. Har nog aldrig sprungit så fort i hela mitt liv. Jonas lyckades precis pilla ur plastgrodan som vide nästan svalt. Har en sån jävla ångest, tänk om grodan fastnat i halsen?? 

Han har haft någon slags besatthet utav just den där jävla grodan, alla andra småprylar låter han bli att stoppa i munnen. Stackars liten. Hoppas verkligen att det var första och sista gången. 

Kolla gulligheten för ett år sen!