Det jag reagerar mest på är att männen blir förvånade över att "det är så många som blivit utsatta." 

Ja, men det är i princip vardag för väldigt många kvinnor. Nästan alla. 

Jag skrev ett referat till en artikel skriven av Lucas Gottzen som hette "kvinnomisshandlaren och maskulinitetens monstruösa framtid". Otroligt intressant och det går antagligen att googla fram artikeln. 

Men iallafall, artikeln handlar i korta drag om kvinnomisshandlaren och vem det är, det är alltid "den andre mannen." Han som via media framställs som ett monster, och en förvåning om att han var "normal" men levde ett dubbelliv som t ex hagamannen som var en serievåldtäktsman med en familj vid sidan om.  Folk blir förvånade över att det är det inte är ett psykopatiskt troll som bor under en bro utan grannen brevid. 

I artikeln har även män som utövat någon form utav kvinnovåld intervjuats, inte ens männen själva vill erkänna sig som kvinnomisshandlare och förminskar våldet till att våld blir "knuffar" eller att "hon provocerade fram det."

Det handlar om "de andra" männen, sällan om de själva. 

Iallafall, ser en koppling här om varför män blir så förvånade att det är så många kvinnor som utsatts för sexuella trakasserier, för det betyder att det finns närmare de själva än vad de trodde, kanske grannen eller de själva som utsatt kvinnor. 

 Jag tycker inte att #Ihave var en så dålig idé från början, för att det största problemet ligger i maskulinitetsnormen (och maktstrukturerna såklart!). Män måste vakna och förstå. Sen så ballade #ihave ur och män började plocka poäng genom att beskriva de övergrepp de begått och vissa avslutade sina inlägg med "det är inte första gången och säkert inte sista". Så jävla idiotiskt. 

Jag ser väldigt positivt på #metoo (även om det är sorgligt oxå såklart!) det visar hur stor förändring kvinnor kan göra genom att gå ihop tillsammans. Och tillsammans ska vi krossa patriarkatet!!